Midsommarafton på hemmaplan igen

Vecka 25, fredag och midsommarafton. Gig på hemmaplan i Flen, precis som året innan. Arrangören vill ha tillbaka hemmapojkarna, trots att Sune var rätt spydig mot honom ett år tidigare.
     Feststämningen har spritt sig ända in i logen där kvartingen åker fram. Ingen midsommar utan "en klar"! Men Eivor föredrar pluralis och sveper två till på stående fot.
     Jajamensan! Eivor är riktigt på G när de ska gå på och hon får ibland hålla sig i mikstativet. Men snart får hon upp farten ordentligt och sjunger av hjärtans lust! Hej vad det går... De andra är också lite runda under G-klaven så det blir lite hej och hå med det mesta. Nicke spelar flera låtar på raken med bara klarinettljud och Stefan spelar någon slags "Lemmy-bas" (hela ackord) på "Ljus och värme". Samtidigt lägger Arne ett backbeat med orkesterhits. Bengt-Lars spelar i baktakt under hela "Grabbarna över trettifem" men ser inte ledsen ut för det. Och inte publiken heller.
     I tredje set byter alla utom Sune instrument med varandra i ett par låtar. Och resultatet blir... otryckbart.
- Så här roligt har jag inte haft sen vi draggade efter svärmor i fel sjö! skriker Arne tvärs över scenen.
     Eivor flirtar friskt med grabbarna i publiken. Sune står bredvid och ser inte alls road ut av situationen. Ju fler Eivor flirtar med, desto mer svartsjuk blir han. Och surare. I pauserna säger han inte ett ljud.
     Men de andra är glada och är ute och skålar med publiken. Bengt-Lars har sån bra publikkontakt att han däckar totalt i sista pausen. Hur mycket de än försöker väcka honom, lyckas de inte. Och därmed är giget slut. Det blir kassett den sista timmen men ingen märker någon skillnad.
- Lika bra det, sluddrar Nicke. Jag spillde en hel bira i synten! Jävla synd på sån god öl...
Så nu är den minst lika full och obrukbar som Bengt-Lars.
     Stefan är på bushumör och inser att Bengt-Lars är ett lätt offer. Medan de andra är bakom scenen, plockar han isär ett av trumstativen och fyller med räkor. Sen sätter han ihop det igen och ställer tillbaka det på samma plats.
 

M. Allvalley