Kräftigt gig

Vecka 32, fredag. Gig i Eskilstuna på en privat kräftskiva och det är en bekant till Arne som har festen. Dansbanan ligger bredvid en liten sjö så idyllen är fullkomlig. De ska på något sätt sova över i bussen så därför kan alla vara med och festa, speciellt efter giget.
     Rent musikaliskt har det låtit bättre vid en dansbana, det kan man nog säga. Men alla har roligt och Blandlerz är också på bra humör. Eivor sjunger rätt låtar hela kvällen. Och som sagt, efteråt försöker de mer musikaliska människorna som stått på scenen, hinna ikapp det dansande folket i festandets alla grenar.

Lördag. Det är dagen efter och Sune vaknar i bussen framåt halv ett. Då ser han Arne och Stefan ute på sjön där de sitter och paddlar i Bengt-Lars trumcase! Och som paddel använder de Stefans bas!! Med sig har de också en flaska whisky och de turas om att paddla och dricka.
- Va fan håller ni på med? ropar Sune.
- Vi ska va´ med i OS, säger Stefan. Det är inte ju bara brudarna som ska få guld, serrö. Skaru hänga på?
- Men vi måste ju dra snart, till nästa gig! ropar Sune tillbaka. Har ni hållit igång hela natten?
- Ja, va´ fan. Det var ju inte läge att kvarta när det fanns whisky kvar, säger Arne.
- Vad i helvete gör ni med basen? skriker Sune. Den är ju alldeles blöt!
- Ääh, den torkar säger Stefan. De´ e´ lugnt...
     Blandlerz masar sig upp och börjar plocka ihop sina prylar. Men trumcaset och basen är blöta och hängs på tork en stund först. Det droppar en bra stund från basens plektrumskydd.
     På kvällen är det gig på Barva loge som är ett plejs dit går folk går för att dansa och inte för att supa och ragga. Det är med andra ord en dansant och nykter publik. Men nyktra är inte Stefan och Arne. Vid halv sex när de kommer fram, ligger båda och yrar där bak i bussen. Blandlerz har inte stannat vid en kormoj och laddat upp med godis och hamburgare eftersom den rätta turnékänslan redan infunnit sig.
- Hoppas de är nyktra nog att lira sen, säger Sune. Se till att de inte går ur bussen nu, så att arrangören får syn på dem.
     Men Stefan och Arne vaknar till och kravlar sig i alla fall ur bussen för att försöka hjälpa de andra att rigga. På väg till scenen får en av vakterna syn på dem och är på väg att slänga ut dem innan Sune förklarar hur det ligger till.
- Djävligt pinsamt, det där, säger han. Djävligt pinsamt! Stefan, gå och se om din bas är torr.
     Stefans och Arnes scenkostymer är grymt skitiga sen festen dagen innan. Men de har inget annat så de blir tvungna att ha på sig dem ändå. Giget går i bakrusets tecken och den mycket danskunniga och nyktra publiken gillar inte musiken denna kväll. Arnes sax låter som om den var i målbrottet. Vissa låtar orkar han inte spela alls och då sitter han på en stol och bara flämtar. Ja, han till och med snarkar under några låtar. För att hålla sig upprätt är Stefan är tvungen att trä sitt mikstativ innanför kavajen, som ryggstöd. Han ger ett ganska stelt intryck på det viset. Och hans basspel är allt annat än svängigt vilket många reagerar på:
- Väck bassisten! ropar någon.
- Har bassisten flex-takt? skriker någon annan.
     Efteråt kommer arrangören fram till Sune och börjar förhandla om gaget. Blandlerz kommer undan med att få ut hälften av dem ursprungliga summan.
 

M. Allvalley