Ett riktigt trevligt hak

Vecka 33, lördag. Gig i Spånga. Den gamla taklampan med tygskärm från 1974 hänger kvar mitt över scenen. Den är bara lite mer blekt nu än när den var ny.
     Personalmaten är fruktad på detta plejs och Blandlerz blir serverad den delikata rätten uppbränd makaronilåda. Nicke blir förbannad och vägrar äta när han knappt får ner skeden genom skorpan. Han går ut och letar reda på en Sibylla och som en protest går han in med påsen genom restaurangen. Sedan äter han sin korv med mos i personalrummet.
     OK, dags att börja spela. Bengt-Lars räknar in "Strangers in the night". Och innan de ens börjat spela, börjar personalen hyscha dem. Mitt i inräkningen! Två trumstockar som slås mot varandra ger för mycket ljud... Nicke stänger av PA-högtalarna och alla monitorer utom en och då är de nöjda.
- Ni måste spela tyst nu när folk äter. Sen kan ni höja. Lite.
- Kan jag ha kvar strängarna på basen? undrar Stefan.
Men de ruttnar totalt och slänger på en liten batteridriven kassettradio och kör playback resten av setet.
- Nu är det bra orkestern, säger ägaren i pausen. Om en timme kan ni kanske höja lite.
     Gästerna på detta hak går inte av för hackor de heller. Sune håller på att få tänderna utslagna när en 130 kilos dam flyger in i hans mikrofon.
- Tjoho vad det är halt idag, säger hon och skrattar.
     En överförfriskad herre drar i Stefans mikrofonkabel under pågående sång, fär att få uppmärksamhet. Så lägger han handen över Stefans strängar och säger:
- Ööh, kan ni "Lapaloma"? Spela lite riktig musik för fan!
     Efter giget har ett par damer i yngre medelåldern bestämt sig för att de ska ha med grabbarna på efterfest. Bara de kan stå upp någorlunda rakt. Och hitta sina handväskor. En av dem ser Bengt-Lars och ropar:
- Du, min lilla pudding! Schka du med hem på en stänkare? Lite efterschläckning... måste man ju kunna få sig. Utan att skämmas. Du måste ju bara hänga med ju! Du som är så go och...
Samtalet avbryts av att hon snubblar på ett stativ och landar i Bengt-Lars trumcase där hon "lägger en pizza". Sedan bärs hon ut av vakterna. Alla utom Bengt-Lars garvar högt.
- Ha ha, nu känner man i alla fall inte räklukten längre, säger Nicke.
     Hela vägen hem haglar kommentarer som "vissa låtar kräks jag på", "var inte spydig nu" och "är du inte sugen på en pizza nu, Bengt-Lars?"

Söndag. Alla utom Nicke är magsjuka. Han klarade sig eftersom han inte åt personalmaten i Spånga.
 

M. Allvalley